Arbetsmiljö

Miljön på svenska arbetsplatser regleras av arbetsmiljölagen (AML). Lagen är en så kallad ramlag, vilket innebär att den inte reglerar några detaljer alls, utan bara anger den inriktning, attityd eller det förhållningssätt som önskas. De direkta praktiska reglerna på olika områden har lagstiftaren i det här fallet lagt ut på Arbetsmiljöverket (AV) som ska se till att lagen efterlevs, och ge ut föreskrifter som kompletterar lagen.

Problemet med reglerna runt arbetsmiljön är dock att ytterst få regler är sanktionerade, det vill säga att det i väldigt få fall anges ifall något straff ska dömas ut om någon bryter mot reglerna (detta finns angivet i arbetsmiljölagens åttonde kapitel). I stället är hela regelverket uppbyggt efter en samförståndsidé. Gemensamt ska arbetsköpare och anställda sträva mot en bra arbetsmiljö. Låter fint, men om arbetsköparen tycker att det är viktigare att räkna pengar då?

Skyddsombud

Skyddsombudet, eller arbetsmiljöombudet som det också kallas, representerar de anställda i arbetsmiljöfrågor. Enligt Arbetsmiljölagen ska skyddsombud få möjlighet att ta del av handlingar som rör arbetsmiljön, avbryta arbeten som kan leda till omedelbar och allvarlig fara för de anställdas liv eller hälsa, delta vid planering av nya lokaler och delta i utbildningar.

På en arbetsplats med minst fem anställda ska ett skyddsombud utses (AML kap. 6 § 2). Inget hindrar att ni utser skyddsombud även om ni är färre. Om antalet anställda i stället är mer än 50 till antalet, ska en skyddskommitté, bestående av representanter från de anställda och arbetsköparen, utses.

Det är det kollektivavtalsslutande facket på arbetsplatsen som utser skyddsombud. Skyddsombudet behöver inte vara medlem i det facket, men det är i praktiken det vanligaste. Om ett avtalsslutande fack inte finns, ska skyddsombudet utses av de anställda.

Möjligheterna att agera som skyddsombud är fortfarande helt beroende av den uppbackning som arbetarkollektivet på arbetsplatsen kan ge.

 

Artikeln innehåller text hämtad från Vi har rätt 2.1 (2015, Barrow, Elings) samt Arbetsmiljöverket, AV.

 

Tillbaka till listan